Program

NYTT

Festival för nutida kammarmusik 15-17 augusti 2019

PROGRAM

TORSDAG 15/8, 19.00
Galleri Söreskog, Berg

Kaija Saariaho (1952-) – Duft (2012)
Tony Blomdahl (1972-) – Der Totmacher (2019) uruppförande
Karin Rehnqvist (1957-) – Nära och fjärran (2017)
Valentyn Silvestrov (1937-) – Elegie I-III (1999)
Solveig Lindberg (2000-) – Kampen mot Moloch (2019) uruppförande
Iannis Xenakis (1922-2001) – Charisma (1971)


PAUS


Peter Maxwell Davies (1934-2016) – The Medium (1981)


/////////////////////////////////////////////////////


FREDAG 16/8, 13.00
Målerås Glashytta

Karin Rehnqvist (1957-) – Jag lyfter mina händer (1998)
Kaija Saariaho (1952-) – Duft (2012)

Solveig Lindberg (2000-) – Kampen mot Moloch (2019)

John Cage (1912-1992) – The Wonderful Widow of Eighteen springs (1942)
Carin Malmlöf-Forssling (1916-2005) – Love Dawn (1972)
Iannis Xenakis (1922-2001) – Charisma (1971)


/////////////////////////////////////////////////////


FREDAG 16/8, 19.00
Galleri Söreskog, Berg

John Cage (1912-1992) – Pianokonsert (1958)
Mats Larsson Gothe (1965-) – Spinning in crouching positions (1990)
Tony Blomdahl (1972-) – Der Totmacher (2019)
Anna Eriksson (1963-) – Fugu mutation (2019) uruppförande
Carin Malmlöf-Forssling (1916-2005) – Viewpoints: Two pieces (1979)
Carin Malmlöf-Forssling (1916-2005) – Love Dawn (1972)
Matthias Pintscher (1971-) – On a clear day (2004)
Henrik Strindberg (1954-) – 1. Melodi i jämna notvärden (2007) 2. Lugnt gående, begravningsmusik, Till Olle


PAUS


Peter Maxwell Davies (1934-2016) – The Medium (1981)


/////////////////////////////////////////////////////


LÖRDAG 17/8, 18.00
Transjö Folkets Hus

Carola Bauckholt (1959-) – Geräusche (1992)

Solveig Lindberg (2000-) – Kampen mot Moloch (2019)

Ivo Nilsson (1966-) – Whereabout II (2018)
Karin Rehnqvist (1957-) – Jag lyfter mina händer (1998)
Valentyn Silvestrov (1937-) – Elegie I-III (1999)
Anna Eriksson (1963-) – Fugu mutation (2019)
Carin Malmlöf-Forssling (1916-2005) – Love Dawn (1972)
Tomas Liljeholm (1944-) – Lost Crystals (2018)
Mats Larsson Gothe (1965-) – Spinning in crouching positions (1990)


/////////////////////////////////////////////////////


Med reservation för ändringar.

Programblad kommer att finnas vid konserterna.

Per Sjögren – Slagverk

Per Sjögren

Maria Ingemarsson Berg

Monica Danielsson, Christian Berg

Christian Berg, Per Sjögren, Robert Ek

M E D V E R K A N D E


Maria Ingemarsson Berg är pianist, kyrkomusiker och körledare. Född och uppvuxen i Växjö och Rottne och, efter utbildning vid musikhögskolorna i Göteborg, Malmö och Oslo, länge bosatt i Göteborg. Hon har arbetat som pianist vid GöteborgsOperan, Högskolan för scen och musik i Göteborg, Läckö Opera och med MusikTeaterverket. Maria har arbetat som kammamusiker och solist, och där har den samtida musiken varit en viktig ingrediens. Maria har varit musikalisk ledare för samtliga av SmålandsOperans uppsättningar. Sommaren 2015 flyttade Maria tillbaka till Växjö med sin familj och arbetar nu som pianist, ackompanjatör och kyrkomusiker med Växjö och Småland som bas. Våren 2018 tog Maria också sin examen från Magisterutbildningen i kördirigering vid Högskolan för scen och musik i Göteborg. Från och med hösten 2019 är Maria även anställd som lärare i piano och kammarmusik vid Sankt Sigfrids folkhögskola utanför Växjö.


Jörgen Pettersson, född 1964 och uppvuxen i Kosta, utbildades vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och erhöll, som förste saxofonist någonsin, skolans solistdiplom med jetong. Idag är Jörgen Pettersson en av de främsta och mest efterfrågade saxofonisterna på den internationella nutida musikscenen. Han medverkar i en mängd konserter och festivaler över hela världen, som solist och i olika samarbetsformer. Han är främst känd som en av fyra i Stockholms Saxofonkvartett. Sedan 2014 är Jörgen Pettersson invald i Kungliga Musikaliska Akademien.

http://www.saxofonkvartetten.se


Duo Ego bildades 2001 av sångerskan Monica Danielson och slagverkaren Per Sjögren. De har konserterat i bl a USA, Litauen, Ryssland och Ukraina och tilldelats Föreningen Svenska Tonsättares Interpretpris samt Carin Malmlöf-Forsslings Artistpris av Kungliga Musikaliska Akademien. I höst kommer DuoEgo att uruppföra två nyskrivna operor av Eva Sidén och Ylva Q Arkvik på Teaterstudio Lederman i Stockholm.

Monica Danielson är född och uppvuxen utanför Lenhovda och startade sin musikaliska bana där och på S:t Sigfrids folkhögskola. Hon presenterade 2018 med "The Medium" sin och MusikTeaterVerkets tionde svenska premiär av nutida kammaropera. Monica har uruppfört ett hundratal verk och är sedan 2014 invald i Kungliga Musikaliska Akademien.
http://www.duoego.se/

http://www.monica-danielson.se

http://www.musikteaterverket.se


Solveig Lindberg (2000-)

Modern Kompositör, Bayesiansk Rationalist, Obotlig Romantiker, Eklektiker. Älskar Hårdrock, Blues, Senromantiken, och alla som skapar vackra saker utan egna namn.

Solveig började spela violin redan vid 5 års ålder och har trakterat både violin och viola fram till dess att komponerandet tog överhanden för ett par år sedan. Solveig har studerat viola och komposition under sina år på S:t Sigfrids folkhögskola 2017-2019. Verket ”Kampen om Moloch” är komponerat för Jörgen Pettersson.


Robert Ek är sedan hösten 2007 medlem i ensemblen Norrbotten Neo. Som solist har Robert framträtt med bl.a. Nordiska Kammarorkestern och samarbetat med pianister som Bengt-Åke Lundin, Laura Barger och Staffan Sandström. Han har även uruppfört soloverk av Jesper Nordin och Ray Naessen. På skiva kan man lyssna till Robert som kammarmusiker tillsammans med Musica Mobile och Nordiska Kammarensemblen. Robert är sommarboende, inte så långt ifrån Berg i Småland.


Carin Malmlöf-Forssling (född 1916 i Gävle - död 2005) studerade kontrapunkt och komposition för Melcher Melchers vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Musiklärarexamen 1942 följdes av vidare pianostudier för Gottfrid Boon. Som en av få svenskar bedrev hon sedan kompositionsstudier för den legendariska Nadia Boulanger i Paris 1958. Malmlöf-Forssling invaldes 1970 i Föreningen Svenska Tonsättare (FST) och var under många år dess enda kvinnliga medlem. Hon tilldelades 1987 Musikaliska Akademiens medalj för tonkonstens främjande och i hennes verklista finner man allt från elektroakustisk musik till stora orkesterverk. År 2002 instiftade hon Carin Malmlöf-Forsslings Stiftelse till fromma för det svenska konstmusiklivet, som sedan år 2007 utdelar Carin Malmlöf-Forsslings pris till svenska tonsättare och musikpersoner. Det har sagts att klangen är viktig i Malmlöf-Forsslings musik, en sensibel musik, genomsyrad av en ljus livssyn och en lyhörd skaparkraft.


Viewpoints - Two pieces for grand piano (East - West) är skriven 1979. Alternativa tekniker inuti klangkroppen används, såsom pizzicati och glissandi på strängarna, klubbor och glaspärlor.


Love Dawn för solocello är skriven 1972 och tillägnad Maja Vogl.


Christian Berg (1972-) är utbildad på musikhögskolorna i Stockholm, Göteborg och Wien. Berg arbetar som frilansmusiker i Växjö och har nutida musik och barock som specialitet. Han spelar regelbundet med Musica Vitae och är cellist i GöteborgBaroque.


Kerstin Björk (1980-) Utbildad vid HDK textil konst i Göteborg. Björk arbetar främst med broderi men också med teckning och trä. Ett genomgående arbetssätt för Björk är att inte på förhand bestämma ett slutresultat. Ett slags automatiskt tillvägagångssätt där arbstrakta världar byggs upp efter hand. Hon bor och verkar till större delen i Småland men har också en ateljé i Göteborg. Kommande utställningar Väsby konsthall 2020, Bergdala galleri 2022.

www. kerstinbjork.heymo.se

instagram: festensrester


Tony Blomdahl (1972-) studerade komposition för Sven-David Sandström vid Gotlands Tonsättarskola och Ole Lützow-Holm vid Göteborgs universitet på 90-talet. Blomdahl skriver för det mesta kammarmusik, inte sällan för lite ovanligare ensembler som elgitarrkvartett, guitar-hero-gitarrer och liknande, och har även gjort teatermusik, både till fria grupper och till institutionsteatrar. Blomdahl har på senare år börjat komponera musik direkt för högtalare, inte sällan i kombination med en eller flera levande musiker. Hans musik finns också utgiven på ett antal CD-skivor med ett flertal svenska ensembler och musiker.
www.tonyblomdahl.se


Anna Eriksson (1963-) är tonsättare, ljudkonstnär och gitarrist bosatt i Göteborg.
Hon skriver beställningsverk åt solister, ensembler och orkestrar och musiken framförs på konserter och festivaler runt om i Sverige och Europa. Verk för till exempel sinfonietta, slagverk, gitarr, kör, musikteater samsas med ljudinstallationer och mer rumsliga uttryck. Något av en röd tråd i musikskapandet är just mötet mellan traditionella instrument och olika ljudobjekt. Pennvässare, bordsfläktar, äggskivare, självspelande tårtljus, talande papegojor och diverse skrot har genom årens lopp tagit plats i musiken, både som kontrast och i samverkan med en mer melodisk ljudbild.

Hon har studerat komposition för bl a Sven-David Sandström (Gotlands Tonsättarskola) och Ole Lützow-Holm (Kompositionsprogrammet, Högskolan för Scen och Musik vid Göteborgs universitet). Fugu mutation är komponerat för NYTT.

http://www.annaeriksson.se/


Mattias Pintscher (född i Tyskland 1971) påbörjade kompositionsstudier för Giselher Klebe och Manfred Trojan. Han kom i unga år kontakt och blev influerad av Hans Werner Henze. Senare betydande är möten med Helmut Lachenmann, Pierre Boulez och Peter Eötvös. Det internationella genombrottet kom med operan Thomas Chatterton på Semper Oper i Dresden 2002. Han arbetar som dirigent regelbundet med ledande orkestrar, ensembler och operahus i Europa och USA och är music director för Ensemble Intercontemporain, den världsledande ensemblen för samtida musik i Paris.


On a clear day… för solopiano uruppfördes 2004 av Mitsuko Uchida.


Kaija Saariaho (1952-) är en finländsk tonsättare. 1982 flyttade hon till Paris för att studera vid IRCAM, institutet för forskning och studier av elektroakustisk konstmusik. Saariaho har skrivit flera stora orkesterverk, operor och en lång rad kammarmusikaliska verk. Under NYTT 2019 spelas klarinettsolot Duft av Robert Ek.


Valentin Silvestrov (född 1937 i Kiev) är troligen mest känd för sina neoklassiska och postmoderna verk. Alfred Schnittke och Arvo Pärt har båda kallat Silvestrov "en av de största i vår tid". Men Silvestrovs tidiga experimenterande orientering medförde att hans verk fick officiell kritik inom Sovjetunionen och hans erkännande i hemlandet kom att dröja. Silvestrov drog sig under 70-talet tillbaka och förkastade sin tidigare modernistiska inriktikning och utvecklade en ny så kallad "metaforisk" stil. "Jag skriver inte ny musik. Min musik är ett svar och ett eko till det som redan existerar". Ett sådant ställningstagande skulle måhända leda till total tystnad men Silvestrov har upprepade gånger visat att denna domän av epiloger och codor till befintliga verk, visat sig vara ett unikt kreativt utrymme. Efter Sovjetunionens fall började Silvestrov också skriva andlig och religiös musik influerad av den rysk ortodoxa liturgiska musiken. Silvestrov har i senare verk visat inslag av Ukrainsk nationalism, till exempel i de verk tillägnade de första offren vid kravallerna som ledde till den orangea revolutionen 2014.


Tre Elegier för violoncello solo och tam-tam skrevs 1999 och tillägnades Ivan Monighetti.


Iannis Xenakis (1922-2001) var en grekisk-fransk tonsättare och arkitekt, verksam i Paris. Xenakis började sin yrkesverksamma bana som arkitekt var medarbetare till arkitekten Le Corbusier 1947-60. Som tonsättare har han blivit känd för sin s. k. stokastiska eller globala form. I många av sina musikaliska kompositioner använde Xenakis matematiska modeller för att strukturera det musikaliska materialet. Han använde också mycket tidigt datorer som ett verktyg i komponerandet. 1999 mottog Iannis Xenakis Polarpriset.


John Cage, (1912-1992) var en amerikansk kompositör och ljudkonstnär. För en bredare publik är han nog mest känd för sin "tysta" komposition, 4,33, första gången framförd av pianisten David Tudor. Stycket går ut på att musikern/musikerna sitter beredd(a) att börja spela under en bestämd tidsrymd utan att slå an en enda ton. På detta sätt fokuserar Cage på de ljud som alltid finns runt omkring oss. Hans betydelse för den avantgardistiska konsten under främst 1940-, 1950-, och 1960-talet går inte att överskatta. Han citeras fortfarande flitigt och hans verk, föreläsningar och böcker är fortfarande en inspirationskälla för många kompositörer och konstnärer. För scenen skrev Cage flera verk, bland annat serien om fem operor, Europeras, 1987-91. Två av dessa, Europera 1 och 2 sattes upp 2011 i Göteborg av Monica Danielson och Musikteaterverket.



Karin Rehnqvist (1957-) växte upp i Nybro i Småland, där hon tog del i kyrkans musik, framför allt i körsången. Hon utbildade sig först till musiklärare men studerade från 1980 komposition för bland andra Gunnar Bucht vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hennes genombrott som tonsättare blev Davids nimm (1983) för tre soloröster. Redan här avtecknar sig det som skulle bli Rehnqvists kännemärke: den nära anknytningen till svensk folkmusik. År 2008 tog hon initiativet till att starta organisationen Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare (KVAST) för att stärka kvinnliga tonsättares position i musikvärlden och 2009 blev hon den första kvinnliga kompositionsprofessorn i Sverige vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

https://karin-rehnqvist.se/


Henrik Strindberg föddes 1954 i Kalmar och studerade komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1980–87 för bland andra Gunnar Bucht och Sven-David Sandström. Han har även deltagit i en sommarkurs ledd av Iannis Xenakis i Delfi 1985. Han spelar också i progg-rockbandet Ragnarök sedan sjuttiotalet. Strindberg undervisar i komposition vid Gotlands tonsättarskola och Södra Latins gymnasium samt  är en av initiativtagarna till Sound of Stockholm, den årliga festivalen för nutida musik i Stockholm.

https://henrikstrindberg.se/sv


Carola Bauckholt (1959-) är en tysk tonsättare. Hon studerade för Mauricio Kagel vid Musikhögskolan i Köln 1978-84. Hon har komponerat en lång rad verk för ett flertal olika besättningar; orkestermusik, kammarmusik, musikalisk teater, performanceverk med mera.


Ivo Nilsson (1966-) debuterade 1989, efter avslutade studier vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, som solist med Sveriges Radios Symfoniorkester. Samma år debuterade han även som tonsättare genom ett uruppförande vid Franska Radion framfört av Ensemble l ́Itinéraire efter studier i komposition vid IRCAM i Paris. Sedan dess har han varit fritt verksam som kammarmusiker och solist specialiserad på interpretation av nutida musik. Han är medlem av ensemblerna KammarensembleN, MA Ensemble Son och Axelsson & Nilsson-duo.

http://www.ivonilsson.com


Thomas Liljeholms (1944-) musik är dramatisk – han talar om ett ”auditivt psykologisk förhållningssätt” – men fortfarande med rötterna i den så kallade absoluta musiken. Han har också vunnit uppmärksamhet utomlands och spelats i hela Europa, i USA, Kina, Ukraina med flera länder samt erhållit en lång rad beställningar, stipendier och priser. 1991-1999 var han orkesterchef för kammarorkestern Musica Vitae i Växjö och från 2000-2002 dess VD. I samma stad har han också grundat Media Artes, experimentellt forum för nya konstnärliga yttringar.

http://www.thomasliljeholm.com/


Mats Larsson Gothe (1965-) studerade vid Ingesunds Musikhögskola under 1980-talet och fortsatte sedan med studier i komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1988–1995 med bland andra Sven-David Sandström, Pär Lindgren och Daniel Börtz som lärare. Larsson Gothe har komponerat i många olika genrer med tonvikt på orkestermusik och solokonserter, men även kammarmusik och opera. Han fick ett större genombrott med helaftonsoperan Poet & Prophetess, uruppförd på Norrlandsoperan i mars 2008. Åren 2009-2012 var Larsson Gothe hustonsättare vid Norrlandsoperan i Umeå. 

http://www.matslarssongothe.com/

Verkkommentarer

Anna Eriksson (1963-) – Fugu mutation 2019

För valfri instrumentering

”Det fullständiga genomet hos ett antal organismer har kartlagts. Arbetet med kartläggningen av människans DNA-sekvens slutfördes i ”Human GenomProject” i slutet av 1990-talet. I samband med detta forskades det i Fugufiskens DNA.


Från nätet kunde man hämta Fugufiskens fullständiga DNA-sekvens. Ett antal sidor med denna DNAsekvens har jag haft med mej under 20 års tid. Delar av den har ”översatts” till toner och rytmer i några av mina stycken.


Som utgångspunkt  för detta stycke har jag använt en bit av denna DNA-sekvens. Verket kan spelas med valfri instrumentering.”


Henrik Strindberg (1954-) – Melodi i jämna notvärden 1. Lugnt gående 2.Begravningsmusik, Till Olle (2007)

För altsaxofon och piano

Melodi i jämna notvärden var en första skiss till begravningsmusik för min fd svärfar Olle Eksell. Lugnt gående blev den musik som Jörgen Pettersson och Bengt-Åke Lundin spelade på Olles begravning. Olle Eksell var grafisk designer, känd bl.a för Mazetti Ögonkakao loggan som räknas som den första moderna svenska logotypen. Jag har senare gjort liknande pianosatser i andra sammanhang, det är väldigt rogivande.  Pröva själv att slå dig ned vid pianot och spela brutna klanger där du använda olika toner när du går upp och sedan vänder ned. variera rytmiskt lite grann när vändningarna inträffar och vilka tonhöjder som därigenom blir särskilt markerade. Olle tyckte om att promenera, jag minns honom gärna raskt gående. Den sista promenaden tror jag att han gick lugnt och avspänt. 


Mats Larsson Gothe (1965-) – Spinning in crouching positions (1990)

För saxofon och marimba

Verket är inspirerat av Larsson Gothes komposition ”Gopak” som han året innan skrivit till Stockholms Saxofonkvartett. Gopak är en rysk dans där ett moment är att ”snurra i hukande ställning” och det nya stycket fick det som titel. Tonsättaren vill fånga den energi, spänst och utlevelse som finns i dansen.


Thomas Liljeholm (1944-) – Lost Crystals (2018)

För altsaxofon och slagverk

Verket har på många sätt en nära anknytning till det småländska Glasriket. Man skulle förbehållslöst kunna säga att det är sprunget ur traditionen. Själv är jag fängslad av klanger som sådana, inte minst av glas och kristall men min ambition har här också varit att utnyttja saxofonens melodiska ”böjlighet” ställd emot slagverkets trä-, metall- och glasklanger.

Styckets kärva inledning öppnar snart upp också för en lugnare karaktär. Ett växelspel mellan kraftfull energi kontra klanglig stillhet blir till ett återkommande mönster. I förlängningen strävar verket mot en dynamisk, utdragen höjdpunkt för att strax därefter gå in i en avslutande fas. Spröda, klingande kristallklanger dröjer kvar för att slutligen tona bort.

Verket är skrivet i nära samverkan med saxofonisten Jörgen Petterson och slagverkaren Per Sjögren. Det är också tillägnat dem.


John Cage (1912-1992) – The wonderful Widow of Eighteen Springs (1942)

Texten är hämtad ur en passage på sidan 556 i James Joyce’s epos ”Finnegans wake”. Ursprungligen skrivet för att spelas på flygel med stängt lock, men Duo Ego har valt att utveckla instrumentariet till vad som passar bäst för varje konserttillfälle.


Karin Rehnqvist (1954-) Jag lyfter mina händer (1998)

”Jag lyfter mina händer” är ett volymmässigt ovanligt svagt stycke, där åhöraren rent bokstavligt får vända sina öron mot musikerna för att höra. Texten och stycket utgår fritt från en gammal folklig koral, men sträcker ut registret; högt och lågt, starkt och svagt prövas och slutar i en linje rakt upp i tomma intet.


Karin Rehnqvist (1957-) – Långt borta och nära (2017)

Är ett verk för soloklarinett i Bb och e-bow.

Materialet är hämtat från klarinettkonserten On a distant shore.


Ivo Nilsson (1966-) – Whereabout II (2018)

Stycket ingår i en serie verk för varierande duokonstellationer som kan framföras antingen var för sig eller överlagrade. Titeln syftar på ett sökande efter en gemensam vistelseort inom en avgränsad akustisk terräng bestående av bambu och metall instrument.

I tuttiversionen - med titeln ”Whereabouts” - spelar respektive duo i sitt eget melodiska fält och tempo men knyter punktvis an till de övriga likt trådarna i ett spindelnät. Eller som kontinentalsocklar som långsamt kolliderar eller glider isär.


Texten är skriven av poeten Clara Diesen.


you and me

mind the gap between one part and the other


love,

turn around and swirl


you and I and

the apparent spaces between us.


seamlessly closing in on you


Whereabout II komponerades för DuoEgo med medel från Kulturrådet.


Solveig Lindberg (2000-) – Kampen mot Moloch (2019)

För altsaxofon

Den här kommentaren är tagen från försättsbladet till mitt verk, Kampen mot Moloch. Den kan stå på egna fötter, men den kan också behöva kontext. Den är, som allt annat, byggt på andras verk. Den som läst Allen Ginsbergs “Howl”, kan tyda budskapet med svårighet. Den som läst Scott Alexanders text “Meditations on Moloch” kan utan svårighet se vad jag menar.


Vem gör allt det onda, allt som är fel i världen?

Det finns många svar om vilka människor det är: Våldsmän, Förföriska kvinnor, Syndare, Kapitalister, Judar, Intoleranta, etc.


Men inga människor vill offra sina barn, så Vem orsakar barnoffer?


Ingen.


Ingen utom Moloch.


Molok var namnet på en gammal Kartesisk sed för barnoffer. Offra ditt eget barn i elden och Molok ger dig seger i krig, säger en av myterna. Den kvicktänkte ibland oss ser att det finns ett problem här för den gode härföraren. Han är säker på sin seger, då han har gudarna på sin sida, rättvis som han är. Men om Fienden offrar sitt barn till Molok så kommer Fienden med säkerhet få seger och härja din stad. Han vet också att Fiendeledaren tänker likadant. Den gode härföraren väljer det säkra före det osäkra och blidkar bittert Molok. Om det bara fanns ett sätt att få fienden att lova att inte offra till Molok…

Moloch finns i varje sådan situation, där om bara man kunde lita på att alla andra gjorde rätt så skulle alla få det bättre. Moloch är strukturen som tvingar dig till barnoffer i en värld där alla andra blir tvingade till barnoffer.

Kampen mot en gud som Moloch är fruktansvärd. I varje upprorshandling finns ett inbyggt pris. Men det finns hopp: vi lever i en drömtid. Än så finns det mer resurser till hands än vi kan göra oss av med: vi har råd att ta konsekvenserna. Och mänskligheten, sträckande uppåt, håller på att växa upp. Det finns vägar ur fällorna som en vuxen civilisation kan ta, även om vi inte kan det än.


Kaija Saariaho (1952-) – Duft (2012)

För klarinett

Detta verk för soloklarinett fick sitt  uruppförande vid ”International Clarinet Competition” i Freiburg 2012. Klarinettisten Jörg Widmann hade bett Kaija Saariaho att skriva ett stycke till honom till tävlingens finalomgång. 

”Duft” är ett expressivt stycke som utforskar instrumentets lyriska och färgrika möjligheter.


Verket består av tre satser;

1. Blütenstaub

2. Blühend 

3. Flüchtig


Sir Peter Maxwell Davies (1934-2016) – The Medium (1981)

Ett monodrama för mezzosopran

”A changeling. I withdrew my will - though I have not the exact circumstances on my memory now – but then they took the child.”

Composer’s note: ”The work should be performed to a small audience in fairly claustrophobic circumstances, with the minimum of extraneous effects”


Tony Blomdahl (1972-) – Der Totmacher (2019)

Verket skrevs ursprungligen till teaterföreställningen Haarmann- Massmördaren åt Cinnober Teater och är från början c:a 45 min långt. Det berodde lite på hur lång föreställningen var från gång till gång. Instruktionerna från regissören Svante Aulis Löwenborg löd ungefär; ”Gör vad du vill men försök se till att det inte hörs vad skådespelarna säger.” Musiken komponerades för sju olika högtalare, var och en med sina mycket specifika egenskaper. Märkligast av dem alla var en infraljudshögtalare som man bara kunde uppfatta ljud ifrån ifall man projicerade högtalaren mot ett fast material som t ex en vägg som sedan spred ljudet ut i rummet. Om högtalaren projicerades mot ditt huvud var det bara du som hörde ljudet, inne i ditt huvud och ingen annan. Jag hade mycket roligt under komponerandet och de c:a 20 framföranden som gjordes. Kvällens version är nu redigerad till c:a 8 minuter och mixat speciellt för den samling högtalare vi projicerar ljudet ur ikväll. Högtalarna är utvalda för att vara så olika som möjligt, inte så bra som möjligt. Jag övergav för längesedan föreställningen om att ljud ur högtalare måste ha en hög ljudkvalitet. Inga musiker, inga sångare - endast högtalare.


Iannis Xenakis (1922-2001) – Charisma (1971)

Även om Xenakis bara skrev ett verk, Charisma, där klarinetten framträder som solist, är klarinetten allestädes närvarande i hans orkestrala och instrumentala ensemblemusik och utgör en avgörande del av ”Xenakis soundet”. Charisma för cello och klarinett komponerades till minne av Jean-Pierre Guézec, en ung kompositör som dog alldeles för tidigt och som hade studerat för Xenakis vid Tanglewood 1963. I detta verk där tiden står still, en veritabel, forntida, nästan taktlös elegie, berättar de två instrumenten om förlusten av en vän med en ljudpalett som presenterar så många variationer av sorg.


Carin Malmlöf-Forssling (1916-2005) Viewpoints - Two pieces for grand piano (East - West) (1979)

Alternativa tekniker inuti klangkroppen används, såsom pizzicati och glissandi på strängarna, klubbor och glaspärlor.


Love Dawn för solocello är komponerad 1972 och tillägnad Maja Vogl.


Matthias Pintscher (1971-) On a clear day.. för solopiano uruppfördes 2004 av Mitsuko Uchida.


Valentyn Silvestrov (1937-) – Elegie I-III (1999)

Tre Elegier för violoncello solo och tam-tam tillägnades Ivan Monighetti


© Copyright 2017-2019. All Rights Reserved.